Hanna Sofia Öberg fick Röda Korsets Journalistpris (2006) efter att med respekt, engagemang och en ambition ha skildrat vardagslivet på en av landets alla flyktingförläggningar i sin reportagebok "Glömda: rapport från en svensk flyktingförläggning".
Intresset för flyktingpolitik gjorde att hon tog tjänstledigt från sitt arbete som journalist på Norrköpings Tidningar. För att förstå deras situation bestämde sig journalisten att uppleva det själv på plats under ett år och granska det hela. Närmare verkligheten än så kan man inte komma och det är inte många journalister som vågar sig in så nära inpå realiteten. Under ett år bodde och levde hon tillsammans med asylsökande människor på en flyktingförläggning i Hultsfred, vilket resulterat i artiklar där de asylsökande själva får komma till tals.
Mina reflektioner kring hur författaren/reportern hanterar den journalistiska formen:
De människor som Hanna Sofia träffar träder fram som individer med intressen, drömmar och rädslor.
Hennes skildring av vardagslivet på förläggningen ger en bild av ett annat Sverige samtidigt som hon hela tiden betonar det som förenar oss: mångkulturen och hoppet om framtiden.
På så sätt har Hanna Sofia genom sina reportage beskrivit en vardag som vanliga svenskar annars inte får ta del av. Hon har gjort det främmande mindre främmande och därmed också mindre hotande, och det osynliga har framträtt till det synliga. Reportaget är en rapport direkt ur asylsökandes verklighet där väntan i vardagen samt sanningen bakom den svenska flyktingpolitiken är vad den här journalistiskt skrivna boken väljer att fokusera på.
Vad kan man säga om det skönlitterära kontra det dokumentära sättet att uttrycka sig på?
Hur vill du beteckna de här böckerna? Är det litterär journalistik eller journalistisk litteratur?
Hon skriver på ett rättframt, iakttagande och ärligt sätt, nästan intimt. Hon rapporterar exakt om vad hon ser när hon befinner sig i rollen som oberoende iakttagare och kommer nära inpå den vardag hon beskriver, men ändå beskriver det hela på ett sätt att man blir mer berörd och mottaglig för den historia som hon vill förmedla. Det är verkligen det dokumentära kontra det skönlitterära. Det är journalistisk litteratur, dokumentärt uttryck, reportage bok med intervjuer av de medverkandes historier och betraktelser. En rapport direkt ur verkligheten, dvs en verklig dokumentär skildring.
Vad finns det för fördelar/nackdelar med den här typen av journalistik?
Jag tror att fördelen är med den här typen av journalistik är att det inspirerar andra journalister till att uppleva verkligheten på plats under en längre tid för att göra reportaget och historien så realistisk och trovärdig som möjligt. Nackdelen kan ju vara att skildringen blir för detaljerad, för utredande och för kritisk mot exempelvis myndigheter som i det här fallet.
Nja, sanningen är ju journalistens ståndpunkt och utgångspunkt, så där är det ju samma krav, men källkritiken och etiken kan ju variera beroende på situationen journalisten befinner sig i.
Vad tycker du om "New Journalism"?
"New Journalism" är ett begrepp på en form av journalistik som uppstod i USA på 1960-talet lanserat av Tom Wolfe. Han karakteriserade new journalism som en subjektiv, personcentrerad skrivform som använder litterära grepp som monologer, berättande i scener och detaljrika miljöbeskrivningar. (ne.se)
New Journalism växte fram när en ny generation journalister förnyade tidningsreportaget genom att låna berättartekniska grepp från romanförfattare, därefter fick journalistiken en ny form och epitetet "new" sattes framför det tidigare begreppet "journalism". Men huruvida begreppet verkligen är nytt har varit omdebatterat.
Marc Weingarten själv journalist, och som har skrivit en bok om denna period, definierar new journalism som
Alltså journalistik som ser ut som fiktion men som har en nypa sanning i sig.
Jag tycker att författaren Hanna Sofia använder den journalistiska formen "new jornalism" i en del av sin teknik i sitt reportage, just det här med berättande scener, detaljrika miljöbeskrivningar och personcentrering på vissa individer som skildras. Men skillnaden på hennes skildring och en fiktion är att hon berättar en verklig historia men å andra sidan vet man ju inte hur vinklad den historien är.
Så lite svårt att placera henne, men som jag tyckte tidigare så är det mer journalistisk litteratur och dokumentärt uttryck.
Elena Lundberg
New Journalism växte fram när en ny generation journalister förnyade tidningsreportaget genom att låna berättartekniska grepp från romanförfattare, därefter fick journalistiken en ny form och epitetet "new" sattes framför det tidigare begreppet "journalism". Men huruvida begreppet verkligen är nytt har varit omdebatterat.
Marc Weingarten själv journalist, och som har skrivit en bok om denna period, definierar new journalism som
"journalism that reads like fiction and rings with the truth of reported fact".
Alltså journalistik som ser ut som fiktion men som har en nypa sanning i sig.
Jag tycker att författaren Hanna Sofia använder den journalistiska formen "new jornalism" i en del av sin teknik i sitt reportage, just det här med berättande scener, detaljrika miljöbeskrivningar och personcentrering på vissa individer som skildras. Men skillnaden på hennes skildring och en fiktion är att hon berättar en verklig historia men å andra sidan vet man ju inte hur vinklad den historien är.
Så lite svårt att placera henne, men som jag tyckte tidigare så är det mer journalistisk litteratur och dokumentärt uttryck.
Elena Lundberg
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar