Publicering 2

 

Åmålsmagasinet nr4

 

Om det är nån som har missat så har jag praktiserat som reporter/skribent/journalist på Åmåls kommun och fått skriva för Åmålsmagasinet #4 November 2012 som är kommunens tidning som alla i Åmål fick hem i brevlådan i fredags :)

 Mina texter är om Sagabion sid 10-11, Vattnets väg till kranen sid 6, och Östby Miljöstation sid 9.

 

Här kan ni som vill läsa det ladda ner hela tidningen som pdf http://www.amal.se/download/90843/Amalsmagasin_nr4_webb.pdf

 
Elena Lundberg

Artikel publicerad!

Jag hade som sista uppgift i kursen att få en artikel publicerad. Jag kontaktade Metro och fick en mindre uppgift att skriva och tipsa om lite inspirerande, intresseväckande och karriär relaterade föreläsningar s.k Ted-talks som finns tillgängliga på nätet.

Som resultat fick jag artikeln publicerad idag i Metro Karriär den 15 februari 2012

 

De fem inspirerande föreläsningarna jag tipsade om kan ni hitta här:

1. Åtta framgångshemligheter 

2. Lyckade vanor 

3. Stjärnstatus online

4. Så leder du bäst 

5. Fixa livspusslet

Samt publicerat i Hallands Affärer den 14 december 2011

Elena Lundberg

Inlägg D: Elements of Journalism

"Journalism provides something unique to a culture: independent, reliable, accurate and comprehensive information that citizens require to be free." (Kovach & Rosentiel, 2007)

"The Elements of Journalism" (2007), skriven av journalisterna och författarna Bill Kovach & Tom Rosentiel ger en bra bild av hur journalistiken ska vara och vad det är. Journalistens främsta skyldighet är att alltid förmedla sanning, ha sin främsta lojalitet mot medborgarna och inte mot sina chefer, därför ska journalister inte heller vilseleda folk genom att ändra detaljer i en nyhet, ändra citat eller dramatisera det hela ännu mer än vad det är. Det är dem viktigaste ståndpunkterna som författarna i boken tar upp.

Vad kännetecknar då god journalistik?

Här är 9 viktiga regler, dvs "elements of journalism", som författarna i boken har sammanfattat och som en god journalist ska följa:

1. Journalism's first obligation is to the truth.
2. Its first loyalty is to citizens.
3. Its essence is a discipline of verification.
4. Its practitioners must maintain an independence from those they cover.
5. It must serve as an independent monitor of power.
6. It must provide a forum for public criticism and compromise.
7. It must strive to make the significant interesting and relevant.
8. It must keep the news comprehensive and proportional.
9. Its practitioners must be allowed to exercise their personal conscience.

Gammelmedier vs Nya sociala medier

Man kan vidare ställa frågan hur mycket av det media återger idag är journalisternas egna åsikter eller är det hela förmedlat av aktörerna som vill påverka medierna i olika riktningar?

Hur stämmer detta överens med de journalistiska realiteterna idag när sociala medier får en allt större roll, men där också vissa traditionella medier tar en allt tydligare ställning för eller emot företeelser i samhället? Vad innebär utvecklingen för medborgarna/nyhetskonsumenterna när medier överger principen om objektiv nyhetsförmedling och istället blir propagandakanaler för vissa intressen?

Och framförallt vad händer med den goda journalistiken mitt i allt detta?

UR's program tv-serie Medialized (2011) tar upp dessa frågor, granskar och problematiserar den globala mediebranschen, exempel:

http://urplay.se/164398  - "Nothing but the truth"
Många vill föra fram sina budskap, paketerade som nyheter. Den konservativa radioprataren Steve Gill och före detta medarbetare på den dominerande högerorienterade tv-stationen Fox News medverkar. Avsnittet visar hur nyheter väljs ut och vinklas och där sanningen bakom Fox News avslöjas.

http://urplay.se/164397 - "A thread in the web"
De sociala medierna har de senaste åren revolutionerat all mediekonsumtion. Facebook och twitter har blivit två maktfaktorer som gett politiska rörelser ny kraft. Även företagen har insett vilken potential de sociala medierna har att nå ut till rätt målgrupp. Hur fungerar de sociala medierna egentligen? Vilka är deras fördelar och nackdelar för individer och demokratin? Avsnittet tar upp de frågorna och visar hur man kan nå ut med sitt budskap.


Nu ska jag reflektera kring det hela och kring relationen mellan det vi kallar gammelmedierna och de sociala medierna samt den nyhetsförmedling som sker i vårt nya mediesamhälle.

Sociala medier har på gott och ont blivit en ny medie plattform och kommunikations arena som har suddat ut de sociala barriärerna och där informationsspridningen har blivit enorm och tillgänglig för alla medborgare online. På så sätt har deltagandet i denna informationsspridning samt interaktionen mellan medborgarna som startar en spridnings process av innehållet ökat. En spridning som kan vara på gott och ont, har på senaste tiden blivit ett viktigt verktyg i aktivist rörelsernas framfart.
Det är något som inte var möjligt under de gammelmediernas tid då nyhetsspridningen bara styrdes utav press, radio och television.
Sociala medier har alltså fått en stor roll och en större makt i hur informationen sprids idag och där varje enskild medborgare har nu blivit en amatör journalist/nyhetsförmedlare som kan rapportera s.k. medborgarjournalistik, och dela innehåll med enbart ett klick på exemplevis twitter eller facebook, numera de största sociala sajterna som har hundratals miljoner användare varje dag. På dem sajterna kan man få veta nyheter före de rapporteras i de traditionella medierna. Till exempel om något katastrofalt händer i världen så rapporeteras det via sociala medier direkt in från händelsernas centrum från dem som befinner sig mitt i det och innan journalisterna hunnit ta sig dit. Eftersom det är ofta omfattande och relevant när det kommer från personer som är utsatta i situationen så har journalisterna börjat använda sig av sociala medier för att enklare komma i kontakt med källor för att sedan få in det rapporterat på de traditionella medierna. Bara det säger vilken makt sociala medier börjar ta över från gammelmedierna.
I takt med att medierna blir alltmer styrande över vår omvärlds uppfattning liksom för vår opinionsbildning, har nya förändringar inom kommunikationstekniken skett och bidragit med ett medborgligt och gränslöst deltagande på sociala medier och andra sociala nätverk, som i sin tur också har lett till social förändring tack vare progressen, och stärkt medvetenheten i vårt nutida informationssamhälle enormt.

"It is occurring now with the advent of cable followed by the Internet. The collision this time may be more dramatic. For the first time in our history, the news increasingly is produced by companies outside journalism, and this new economic organization is important. We are facing the possibility that independent news will be replaced by self- interested commercialism posing as news. If that occurs, we will lose the press as an independent institution, free to monitor the other powerful forces and institutions in society." (Bill Kovach)

Det man kan konstatera när man börjar reflektera kring det hela är att progressen har gått med stora steg in i det vi numera kallar mediesamhället och där all medierapportering och bevakning har blivit dramatisk och ofta vinklad. Det finns flera exempel som jag inte ska gå in på detaljerat, där man i nyhetsrapporteringen har hittat "lögner" och försökt få det att se ut på ett sätt, dvs vinklat det oerhört ifrån realiteten. Det finns vissa aktörer och kanaler som gör detta medvetet för att påverka medborgarna för sina egna vinster och som känns propaganda och disinformations orienterade. Det är då man märker att den goda journalistiken inte längre är självklar, och att de finns andra intressen som styr det hela. Problemet med det är att inte alla medborgare kan tänka kritiskt kring den information man får ta del av varje dag, vilket i sig leder till åsikter som inte har någon grund och misstolkningar som i sin tur kan skapa konflikter.

“One of the most useful pieces of advice we've learned in our journalism careers is summed up in the phrase "beware the fallacy of evil men.”            (Bill Kovach)

På det sättet blir det ont, eftersom det används i syfte att lura medborgarna och man blir misstänksam mot nyhetsrapporteringen numera. Med hjälp av sociala medier kan man få en större effekt på det hela, och en större målgrupp. Man kan till och med bilda grupper inom olika ämnen eller ståndpunkter eller politiska åsikter, på så sätt skapa gemenskap med lika tänkande men också gå så långt som till proteströrelser och demonstrationer live, något som blivit populärt det senaste året när både den arabiska våren och den ekonomiska krisen har sköljt över världen tillsammans med efterkommande proteströrelser och aktivister.
Människor som dem moderna medborgare idag har blivit mycket medvetna om världen omkring oss, på nätet delar de sina opinioner och blir interaktiva med varandra, och följaktligen blir sådan kommunikation viktig i kommunikations- och informationsflödet.

Journalistiken har alltid både förmedlat och format medborgarnas uppfattning om världen, men framväxten av den nya kommunikations utvecklingen har lett till att medborgarna nu tar över makten från de traditionella journalistiska medierna och nyhetsrapporteringarna genom att själva analysera, rapportera, dela och sprida information, på så sätt har ett nytt fenomenen skapats, en s.k. medborgarjournalistik, som i sin tur blivit en ny form av journalistik, vilket är revolutionerande!
Men den goda hederliga journalistiken blir allt svårare att uppfatta i denna djungel av massmedier och aktörers påverkan i nyhetsförmedlingen samt informationsflödet.

Elena Lundberg

Inlägg C: När blir journalistik fiktion?

Ibland kan journalisten känna sig tvingad att välja andra uttryckssätt eller medier för att beskriva en händelse eller en historia mer ingående. Var sätts då gränsen mellan journalistik och fiktion?

Hanna Sofia Öberg fick Röda Korsets Journalistpris (2006) efter att med respekt, engagemang och en ambition ha skildrat vardagslivet på en av landets alla flyktingförläggningar i sin reportagebok "Glömda: rapport från en svensk flyktingförläggning".

Intresset för flyktingpolitik gjorde att hon tog tjänstledigt från sitt arbete som journalist på Norrköpings Tidningar. För att förstå deras situation bestämde sig journalisten att uppleva det själv på plats under ett år och granska det hela. Närmare verkligheten än så kan man inte komma och det är inte många journalister som vågar sig in så nära inpå realiteten. Under ett år bodde och levde hon tillsammans med asylsökande människor på en flyktingförläggning i Hultsfred, vilket resulterat i artiklar där de asylsökande själva får komma till tals.

Mina reflektioner kring hur författaren/reportern hanterar den journalistiska formen:

De människor som Hanna Sofia träffar träder fram som individer med intressen, drömmar och rädslor.
Hennes skildring av vardagslivet på förläggningen ger en bild av ett annat Sverige samtidigt som hon hela tiden betonar det som förenar oss: mångkulturen och hoppet om framtiden.
På så sätt har Hanna Sofia genom sina reportage beskrivit en vardag som vanliga svenskar annars inte får ta del av. Hon har gjort det främmande mindre främmande och därmed också mindre hotande, och det osynliga har framträtt till det synliga. Reportaget är en rapport direkt ur asylsökandes verklighet där väntan i vardagen samt sanningen bakom den svenska flyktingpolitiken är vad den här journalistiskt skrivna boken väljer att fokusera på.

Vad kan man säga om det skönlitterära kontra det dokumentära sättet att uttrycka sig på?
Hur vill du beteckna de här böckerna? Är det litterär journalistik eller journalistisk litteratur?

Hon skriver på ett rättframt, iakttagande och ärligt sätt, nästan intimt. Hon rapporterar exakt om vad hon ser när hon befinner sig i rollen som oberoende iakttagare och kommer nära inpå den vardag hon beskriver, men ändå beskriver det hela på ett sätt att man blir mer berörd och mottaglig för den historia som hon vill förmedla. Det är verkligen det dokumentära kontra det skönlitterära. Det är journalistisk litteratur, dokumentärt uttryck, reportage bok med intervjuer av de medverkandes historier och betraktelser. En rapport direkt ur verkligheten, dvs en verklig dokumentär skildring.

Vad finns det för fördelar/nackdelar med den här typen av journalistik?

Jag tror att fördelen är med den här typen av journalistik är att det inspirerar andra journalister till att uppleva verkligheten på plats under en längre tid för att göra reportaget och historien så realistisk och trovärdig som möjligt. Nackdelen kan ju vara att skildringen blir för detaljerad, för utredande och för kritisk mot exempelvis myndigheter som i det här fallet. 

Kan man ha samma krav på sanning, källkritik och etik?

Nja, sanningen är ju journalistens ståndpunkt och utgångspunkt, så där är det ju samma krav, men källkritiken och etiken kan ju variera beroende på situationen journalisten befinner sig i.

Vad tycker du om "New Journalism"?

"New Journalism" är ett begrepp på en form av journalistik som uppstod i USA på 1960-talet lanserat av Tom Wolfe. Han karakteriserade new journalism som en subjektiv, personcentrerad skrivform som använder litterära grepp som monologer, berättande i scener och detaljrika miljöbeskrivningar. (ne.se)

New Journalism växte fram när en ny generation journalister förnyade tidningsreportaget genom att låna berättartekniska grepp från romanförfattare, därefter fick journalistiken en ny form och epitetet "new" sattes framför det tidigare begreppet "journalism". Men huruvida begreppet verkligen är nytt har varit omdebatterat.

Marc Weingarten själv journalist, och som har skrivit en bok om denna period, definierar new journalism som

"journalism that reads like fiction and rings with the truth of reported fact".

Alltså journalistik som ser ut som fiktion men som har en nypa sanning i sig.

Jag tycker att författaren Hanna Sofia använder den journalistiska formen "new jornalism" i en del av sin teknik i sitt reportage, just det här med berättande scener, detaljrika miljöbeskrivningar och personcentrering på vissa individer som skildras. Men skillnaden på hennes skildring och en fiktion är att hon berättar en verklig historia men å andra sidan vet man ju inte hur vinklad den historien är.
Så lite svårt att placera henne, men som jag tyckte tidigare så är det mer journalistisk litteratur och dokumentärt uttryck.

Elena Lundberg

Inlägg B: Etik i medierna

Vad väljer medierna att förmedla offentligt och hur detaljerade ska uppgifter om personers bakgrund vara utan att strida mot etiken och enskilda människors integritet?

Det finns s.k. Spelregler för press, radio och Tv och Pressetik, med andra ord pressens egna etiska regler som de skapat själva utanför det juridiska ramverket. Genom att undvika reglerande lagstiftning, tar de själva ansvaret för vad som publiceras i media.

”De pressetiska reglerna syftar till att ge den enskilde ett skydd mot publicitetsskador utöver det som lagen erbjuder. Reglerna anvisar tidningarna att undvika uppgifter om enskildas privatliv, som saknar uppenbart allmänintresse. Behörigt utrymme ska ges åt rättelser och genmälen. Polisutredningar och brottmål ska behandlas objektivt och med behörig hänsyn till både offer och gärningsmän.” (po.se)

                        Här är reglerna som rör den personliga integriteten:

7. Överväg noga publicitet som kan kränka privatlivets helgd. Avstå från sådan publicitet om inte ett uppenbart allmänintresse kräver offentlig belysning.

8. Iaktta stor försiktighet vid publicering av självmord och självmordsförsök särskilt av hänsyn till anhöriga och vad ovan sagts om privatlivets helgd.

9. Visa alltid brotts- och olycksoffer och deras anhöriga största möjliga hänsyn.

Pröva noga publicering av namn och bild med hänsyn tagen till offren och   deras anhöriga.

10. Framhäv inte berörda personers etniska ursprung, kön, nationalitet, yrke, politisk tillhörighet, religiös åskådning eller sexuell läggning om det saknar betydelse i sammanhanget och är missaktande. (po.se)

De här reglerna följs dock inte alltid, för många gånger skrivs de berördas personers bakgrund och uppgifter öppet och det hela kan sedan påverka hur situationen kring dem utvecklas.

Var går då gränsen för allmänintresset och hur definierar man allmänintresset?

Man måste respektera den personliga integriteten. Enskilda människor ska få ha ett privatliv  om det inte finns ett uppenbart allmänintresse som kräver att det kommer ut offentligt.

Så i vissa fall kan det vara till hjälp för allmänheten att veta uppgifter om en viss person, t ex om en mördare är på fri fot och information om hans etnicitet och kön blir offentligt för att allmänheten ska vara uppmärksammad på hur han exempelvis ser ut. Detta kan hjälpa polisen att hitta honom snabbare. Det är det som kallas för samhälleligt informationsbehov.

”Allmänintresset är i etiska sammanhang inte synonymt med sådant som kan intressera allmänheten, utan intresset ska grunda sig i något samhälleligt informationsbehov, till exempel granskning av makten.”
(Häger, Reporter, 2009)

Jag tycker att man ska respektera individen i fråga, men det finns alltid undantag och om individen utgör ett hot mot allmänheten så tycker jag att dennes bakgrund och personuppgifter ska publiceras så att man kan stoppa denne innan han utför ett brott. Dock ska man vara väldigt säker och ha tydliga grunder för att kunna avgöra om personen är hotfull, man kan inte enbart gå på misstankar. Man måste ha fakta från säkra källor och ha starka bevis, t ex om personen redan varit anmäld för brott tidigare och det finns tydliga bevis på att denne är skyldig ännu en gång. Allt det ska man ta reda på innan man offentliggör den misstänktes uppgifter. Annars kan man utsätta en oskyldig person för en allmän exponering, vilket kan leda till negativa konsekvenser för den personen.

Diskussionen om hur mycket man ska berätta om de misstänktas bakgrund fortsätter här och då kommer denna fråga upp:

Hur mycket är relevant att berätta om de misstänktas religiösa och etniska tillhörighet?

”Människors etnicitet, nationalitet, religion, sexuella läggning och liknande ska inte framhävas om det saknar betydelse och är missaktande.

Nationalitet, etnicitet och religiös tillhörighet kan vara relevant vid rapportering om terroristutbrott, hedersproblematik och liknande. Men det är i strid med pressetiken.” (Häger, Reporter, 2009)

Religiösa och etniska tillhörigheter samt sexuell läggning är känsliga ämnen, det är något mycket personligt och kan ge allmänheten starka reaktioner, förhastade fördomar och leda till hatbrott och rasistiska spekulationer kring de misstänkta. Som ansvarig press utgivare måste man vara försiktig med denna typ av information.

Olika tidningar agerar olika i hur mycket information om den etniska bakgrunden som kommer ut i fråga om individen. Många tidningar väljer att mörkna denna information, men då kan det istället ses som falsk eller felaktig information när hela sanningen sedan kommer upp från andra källor. Detta är mycket svåra frågor som alltid skapar en debatt kring ämnet.

Det är mycket strid i pressetiken och som ansvarig press utgivare måste man kunna analysera både för och emot och fatta ett rätt beslut om vad som är lämpligast att publicera. Hur man än gör kommer det sedan alltid skapa en debatt.

                       

Elena Lundberg

Inlägg A: Nyhetsvärdering

Nyhetsvärdering, v 37/2010

Jag har valt två nyheter att reflektera kring som nyhetsvärdering, dessa har blivit omdiskuterade rubriker i medierna under denna vecka.

Men först, vad är en nyhet?

En nyhet är ett offentliggjort meddelande om något betydelsefullt som tidigare varit okänt. (ne.se)

Nyheter har alltså ett bäst-före-datum. Det är dem aktuella, nyss inträffade händelserna som värderas högst. Men också sådant som väcker känslor hos publiken, sådant som folk kan identifiera sig med och kan ge respons på.

Det finns också nyhetskriterier och teorier som avgör om en nyhet blir en nyhet.

Här nedan är de kriterier som är grunden för nyhetsmaterial:

• Vikt
• Icke-normalt
• Närhet
• Konflikt
• Elitpersoner
• Lättbegripligt
• Nytt

Kriterierna bildar ordet Vinkeln, som gör det lättare at komma ihåg det hela.

Första nyheten jag har valt: ”Ohly friade i tv” (Aftonbladet)

Lars Ohly (v) friade till sambon Åsa Hagelstedt  i direktsändning i TV4:as utfrågning. Eller med rättare ord, han försökte fria men avbröts av TV4. Budskapet gick ändå fram till sambon och hon tackade senare ”ja”.

”När utfrågningen var över försökte Ohly stjäla sista ordet. Men programledarna avbröt honom då han kämpade för att komma till tals. Sändningen gick till reklam innan tittarna hann förstå vad som pågick. I stället levererade Ohly nyheten i Aftonbladets webb-tv som följde utfrågningen.” (Aftonbladet, 15.09.2010)

Detta blev en uppståndelse som väckte liv och känslor hos publiken, vilket kanske var meningen med tanke på att det är ett bra PR-trick inför det avgörande valet. Efter händelsen rasade tittarna på Aftonbladets webbsida och kallade frieriet för en kupp för röstfiske. Och därmed uppkom en ny ingress: ”Två av tre läsare kallar Ohlys frieri i TV4 för röstfiske.”

Det är otvivelaktigt att sådana händelser kan skapa rubriker och på så sätt dra till sig uppmärksamhet, eller rättare sagt - det drar till sig uppmärksamhet först och det är det som sedan skapar rubriker. Om jag ska analysera detta enligt teorierna så kan jag från händelsen se att detta är en s.k. konflikt där en oväntad händelse skapar dramatik i en politisk miljö där huvudpersonen är en s.k. elitperson, en riksdags partiledare som mitt i allt friar till sin sambo några dagar innan riksdagsvalet. Det ifrågasätter moralen och väcker reaktioner och känslor hos publiken. Det är flera huvudingredienser här som bidrar att det kan inte annat än att bli en nyhet. Enligt teorierna för nyhetsvärdering är det sådant material som är just relevant för nyhetsvärdering.

Andra nyheten jag har valt: ”Zlatan i tv-bråk efter succématchen”

(Fotbolls Expressen)

Zlatan skapar rubriker igen, men denna gång är det inte fotbollsmatchen som är i fokus, utan Zlatans svar på tal till den f.d. italienske förbundskaptenen Arrigo Sacchi.

”I direktsänd tv attackerade en märkbart irriterad Zlatan Ibrahimovic den förre italienske förbundskaptenen Arrigo Sacchi som flera gånger tidigare kritiserat svensken.
- Om du inte gillar hur jag spelar behöver du inte titta, säger Zlatan Ibrahimovic”

(Fotbolls Expressen, 16.09.2010)

En spänd och bitter dialog mellan Zlatan och Sacchi i det italienska direktsänd tv- eftersnacket, väckte minst sagt känslor och debatter bland kritiker och sportintresserade.

Detta väckte också en debatt bland läsarna på Expressen.se och där det hela nu diskuteras flitigt.

För att reflektera kring detta som en nyhetsvärdering kan jag åter igen se huvudpersonen, en elitperson som är Zlatan som befinner sig i konflikt med en annan elitperson nämligen Sacchi, och tillsammans reder de ut ett och annat i direktsänd tv. Det kan inget annat än skapa uppmärksamhet och väcka debatt. Det hela blir ett drama i fotbollsmiljö. Och fortsättning kanske följer?

De här båda händelserna som jag nu har reflekterat över har båda liknande grund och faktorer till att bli nyhetsmaterial.

Elena Lundberg